UIFK 25 år - Bengt-Olof Foss
2017-09-07 14:45

Det är med glädje jag svarar ja på UIFK:s ordförande Sten Selins fråga om jag ville skriva några rader om föreningens historia. För även om UIFK i jämförelse med flertalet fotbollsklubbar är en mycket ung förening så finns det ändå en historia.

 

Vill inledningsvis betona att detta är mina personliga minnen från tiden då Ulricehamns IFK bildades tills jag lämnade styrelsen. Andra kanske har delvis annorlunda minnesbilder.

 

Allt tog sin början när jag som så många andra föräldrar följde sina förväntansfulla barn till den första fotbollsträningen. I Ulricehamn fanns vid den tiden två fotbollsklubbar, Ulricehamns IF och IFK Ulricehamn. För mig och mina söners del blev valet Ulricehamns IF, som vi den tiden ansågs ha den bästa ungdomsverksamheten.

 

Ulricehamns IF var den äldsta föreningen av de båda. UIF hade bildats ca 80 år tidigare. Föreningen hade då ett flertal olika sporter i sin verksamhet. IFK Ulricehamn var ca 50 år gammal hade endast fotboll som aktivitet. Som inflyttad till Ulricehamn hade jag ingen kunskap om föreningarnas historia. Vilket kanske bidrog till att när jag blev tillfrågad om jag ville ta en aktivare roll i UIF, ställde som villkor att få arbeta för en sammanslagning av de båda föreningarnas fotbollsverksamhet. Jag hade svårt att förstå varför det skulle finnas två föreningar i Ulricehamn som båda konkurrerade om samma begränsade antal ungdomar, spelare och ledare. Varför inte samla alla fotbollsintresserade i tätorten i en förening? Det fanns för övrigt ca 12-13 fotbollsföreningar till i kommunen vid den tiden. Varje tätort hade ett eget fotbollslag.

 

Jag minns än idag att jag möttes av ett leende och kommentaren “det kan du ju försöka med”. Den rivalitet som fanns mellan klubbarna var okänd för mig. Men jag var ju som nyinflyttad inte “belastad” av något längre medlemskap i någon av föreningarna.

 

Det visade sig emellertid att det fanns även ledare och aktiva i IFK Ulricehamn som gick i samma tankar. Försök hade nog gjorts tidigare också utan framgång.  Efter sonderingar i deras styrelse stod det klart att vi kunde bilda en arbetsgrupp som närmare skulle titta på genomförandet av en sammanslagning.

 

Vi gick grundligt tillväga. Gjorde bl a ett studiebesök i en förening utanför Kristianstad, Åhus och Horna BK, som ett par år tidigare slagit samman sina verksamheter och bildat Åhus Horna BK. Vi var ett 10-tal ledare från båda föreningarna som åkte till Åhus och mötte deras ledare. Vi var självklart i kontakt med SvFF och diskuterade formaliteter. Vi satt med jurist på Ulricehamns Sparbank och redde ut föreningarnas ekonomiska mellanhavanden. Mm, mm.

 

Visst fanns det belackare. Och visst fanns det risker. Men möjligheterna att skapa en stark och väl fungerande förening vägde tyngre.

 

I den interrimstyrelse som bildades ingick IFK Ulricehamns dåvarande ordförande Sven Lindqvist samt Jan-Åke Carlsson, Jan Ågren, Rolf Bengtsson och undertecknad. Jan Fritzson invaldes som ersättare.

 

Och i oktober 1992 så bildades formellt Ulricehamns IFK och med en färg från varje förening blev UIFK:s matchdräker blå-svarta. UIF spelade i gul/svart och IFK i blåvitt. Och i föreningens nya namn hittar du båda  de “gamla” föreningarnas namn. Den nya föreningens första årsmöte höll den 12 december 1992. I UIFK:s första styrelse ingick följande personer: Sven Lindqvist, ordf. Bengt-Olof Foss, v ordf. Rolf Bengtsson, kassör. Jan Ågren, Uno Karlsson, Tomas Brink och Dan Johansson.

 

 Enligt uppgift från BT:s tidigare sportchef är det endast Ulricehamns IFK och Helsingfors IFK som valt att sätta ortsnamnet först.

 

Det är intressant att så här 25 år senare minnas att klubbdräktens utseende och namnet på den nya föreningen ständigt dök upp i diskussionerna. Dessa frågor var mycket viktiga för delar av inblandade. Vi fick anstränga oss många gånger för att hålla frågorna kring den nya föreningens verksamhet och innehåll levande och inte fastna i kraftödande diskussionerna om färger och namn. Det var i mycket en intressant process där man lärde sig mycket. Det var kanske ganska naturligt att de mest kritiska rösterna kom från äldre medlemmar i resp förening. De skulle faktiskt se “sin gamla förening försvinna”.

 

Det hände också vid några tillfällen efter sammanslagningen att jag blev kontaktad av föreningar som gick i samma tankar som vi gjort. Slå samman två rivaliserande klubbar på en mindre ort. “Hur bar ni er åt” löd frågan.

 

På den tiden höll båda föreningarna till ute på Vistavallen. Idag finns inga spår kvar den anläggningen. Motorvägen drogs rakt över Vistavallens A-plan för några år sedan. Vistavallen var vid tiden för sammanslagningen en ganska sliten anläggning med många provisoriska lösningar. Kommunen ägde marken men föreningen ansvarade för drift och underhåll. Men eftersom alla visste att inom en inte alltför avlägsen framtid skulle där byggas en motorväg ville inte kommunen göra några större investeringar eller underhållsinsatser. Och föreningen kunde självklart inte göra några investeringar i byggnader man inte ägde.

 

Mina erfarenheter av sammanslagningen är enbart positiv. Ganska snabbt, förmodligen mycket snabbare än många tänkt sig, blev den en förening. Visst talades det ibland om att det inte fanns någon “klubbkänsla” i föreningen. Men min minnesbild av det är nog att det i första hand kom från människor som stod vid sidan av och inte var så engagerade eller insatta i föreningens verksamhet.

 

Idag bedriver Ulricehamns IFK sin verksamhet på en av Sveriges absolut finaste och bästa idrottsplatser som går att uppbringa. En anläggning som många föreningar runt om i landet kastar avundsjuka blickar på. Förutsättningarna för att utveckla föreningen har aldrig varit bättre. Kanske har inriktningen under senare år svängt något. Vid tiden för sammanslagningen handlade diskussionen mycket om att avancera i seriesystemet. Självklart gäller även den ambitionen idag men vägen dit har tagit en delvis annan riktning. Genom en hög kvalité  på föreningens ungdomsverksamhet skall man skapa förutsättningar för att klättra i seriesystemet. Och att just ungdomsverksamheten har utvecklats i en positiv riktning har UIFK fått flera bekräftelser på under senare år. Bl a har föreningen vid två tillfällen (2015-2016) av VFF utsetts till bästa ungdomsförening. UIFK har under tre år haft en ungdomsutvecklare som på ett mycket kompetent sätt satt ramarna och dragit upp riktlinjerna för det fortsatta arbetet med föreningens ungdomar. En kompetent och engagerad ungdomssektion bidrar också i hög grad till att utveckla verksamheten i en positiv riktning. Ett arbete som väckt uppmärksamhet i fotbolls-Sverige. Den ungdomsverksamhet UIFK idag bedriver på Lassalyckan är utan jämförelse kommunens största “ungdomsgård”. Ca 600 ungdomar i träning och spel. Och det sker till 100% med ideellt arbetande ledare och tränare. En fantastiskt fin utveckling.

 

Jag vill avslutningsvis lyfta fram några enskilda ledare och aktiva som haft stor betydelse för föreningens tillkomst och utveckling. UIFK:s förste ordförande hette Sven Lindqvist och var vid bildandet av UIFK ordförande i IFK Ulricehamn. Det föll sig naturligt att han fick fatta klubban föreningens första år. I den arbetsgrupp som arbetade med sammanslagningen och sedan under många år kom att spela en viktig roll i UIFK fanns IFK:s dåvarande kassör Rolf Bengtsson. Utan hans lugna och sakliga arbete är jag inte säker på att vi lyckats med sammanslagningen. Men det var ledare från båda föreningarna som gjorde sammanslagningen möjlig. Med risk för att jag tappat något namn vill jag ändå nämna Stefan Åke, Jan-Åke Carlsson, Jan Fritzson, Jan Ågren, Dan Johansson, Bo Backlund, Bore Ljungberg, K-E Claesson, U-R Ahlberg, Ulf Fritzson, Uno Carlsson, Mikael Kindberg, Magnus Löfdahl (Gabrielsson), Tomas Brink, Lena Svensson, Sigvard Thuresson, Magnus Udd, Robert Pfolz m fl. Utan deras entusiastiska arbete och medverkan i olika kommittéer och och styrelse under uppbyggnaden av Ulricehamns IFK hade föreningen inte varit den fina förening som den är idag.

 

Avslutningsvis. Det finns säkert de som undrar varför jag utelämnat delar av UIFK:s historia. Ja, det beror i så fall på att det får inte bli för långt, jag vill ju att man skall orka läsa vad jag skrivit. Det kan också vara så att minnet helt enkelt sviker mig. Det senare kanske det mest troliga.

 

Jag vill gratulera Ulricehamns IFK på 25-årsdagen och önskar dess ordförande Sten Selin och föreningen en fortsatt positiv utveckling.

 

 

 

Bengt-Olof Foss

Ordförande 1994-2015.

 


Nyhetsarkiv
Platsannons!2017-01-08 22:07
UIFK och omvärlden2016-12-16 15:23
Steam Camp 20162016-06-08 08:35
Domare i UIFK2016-04-27 09:49
Lassabollen2016-04-14 17:22
UIFK Dam till Divison 22016-01-22 19:21
Kiosk 20162016-01-17 20:04
Jobberbjudande!2016-01-12 10:38
Aktivitetsplan 20162015-12-11 14:47
Ny Webshop - Nya varor2015-08-06 22:58
Steam Camp 2-8 augusti2015-06-07 12:33
Domarutbildning Steg 12015-04-14 10:18
Informationsmöte P352015-01-08 19:17
Steam Camp 20152014-11-04 09:35
 
Ulricehamns IFK Webshop
Huvudsponsor
Stöd UIFK via Svenska Spel
Våra Cuper